För flera år sedan fick jag chansen att vara med på en öspelsträning med Jomalas A-lag där vi framför allt tränade anfallssteg. Tränaren bad mig vid ett tillfälle att inför de andra ta ansatsstegen ett par gånger, varpå hen uppmanade alla att "det är precis såhär ni inte ska göra".

 

På kvällens träning övade vi också anfallssteg och fatta revanschkänslan när min tränare innan vi börjar använder mig som ett gott exempel och säger att jag gör helt rätt. HA! Den här passaren har minsann ett och annat ess i rockärmen!

 

Vi har hemmamatch på lördag och jag skall spela högerspiker den här gången. Dels för att mina fingrar bråkar och inte vill passa och dels för att vi hade lite brist på spikers. Men också för att jag är hyfsat duktig på att anfalla (vill jag tro åtminstone). Ikväll gick det verkligen skitbra och var jätteroligt. Bara jag inte är för tidig utan tajmar rätt så kan jag slå så jäkla bra! Vad spelar det för roll att man är kort, när man har mördarvader och hoppar för allt man är värd?

 

Haha, tänk att en enda träning kan få en på så bra humör. Nu tänker jag sova så jag orkar med en pluggdag på EP imorgon. Kram på er!

 

 

Ps. Jag servade endast överarmsservar förra matchen och missade bara en (om jag inte minns fel). Jahaja, så lätt var det helt plötsligt!

 

Ps2. Jag vet att jag är jätteseg med bloggandet nuförtiden. Men från och med nu tänker jag strunta i det och bara blogga när jag har lust och känner att det är något jag vill skriva. Det blir för mycket prestationsångest annars. Nu vet ni!