Nu är jag hemma på min snuttiga ö igen! Blåsigt, men solen skiner i alla fall. Det mesta är sig likt. Förutom vår kökskran som fått ett nytt munstycke. Det kan jag leva med.

Resan gick väldigt bra, fick till och med oväntat sällskap i form av Sofia första biten med tåget. Sedan träffade jag Annika i München och så flög vi tillsammans till Arlanda. Så skönt att slippa resa ensam!

Det blev mys i Björkhagen i två dagar och igår kom jag hem med Rolfen klockan sex. Råkade stöta på min faster och hennes sambo, vilka också skulle till Åland, så jag fick sällskap på båten med.

Nu har jag fått krama om mamsen och pappsen, sovit i egen säng, sett lite halvdåliga program på svensk tv, och allt är i princip som det brukar vara. Känns fint att vara hemma.

Men oj, vad jag kommer sakna världens bästa människor och världens bästa stad! Tack allihopa för det bästa året hittills! Tack, Tyskland. ♥