Imorse när klockan ringde ville jag helst bara vakna och inse att valvakan igår var en enda lång och fruktansvärd mardröm. Men det var den inte. Rösterna på F! räckte inte hela vägen fram och SD med sin främlingsfientliga politik fick 13 procent och är således Sveriges tredje största parti. Det gör ont i hjärtat.

 

Men istället för att fokusera på alla fruktansvärda siffror får vi försöka se ljusglimtarna, för de finns faktiskt de också. Även om F! inte kom in i riksdagen fick de 3,1 procent, vilket ger dem partistöd till nästa val (för det är klart kampen fortsätter!) och det är F! vi har att tacka för att jämställdhetsfrågan lyfts fram i samtliga partier i år. Dessutom fick F! två mandat i Uppsalas kommunfullmäktige (som även fick en rödgrön majoritet) och jag är säker på att det inte är den enda kommunen i landet de fått makt i.

 

Ett regeringsskifte med Stefan Löfvén i spetsen (när sjutton är det dags för en kvinnlig statsminister, Sverige??) känns också bra, även om det inte är helt klart hur regeringen kommer att ta form ännu. Hoppas på mycket rödgrönt i alla fall! Och såklart att skolan och lärarstatusen får ett rejält lyft, för att inte nämna välfärden.

 

Nu ska jag ta itu med mitt pm (lyckades ta mig till EP, men har mest bara bloggat och läst missnöjda statusuppdateringar om valet hittills, oops). Hejs!